I går hade vi ett typ krismöte om arbetsgruppens psykosociala arbetsmiljö = att sitta och berätta för vår chef vad vi är missnöjda med när hon sitter i samma rum.
Jag sa till chefen att detta känns ju skapligt obekvämt att sitta så här nu när det snart är lönesamtal!! Men WTF det får bära eller brista så jag sa det alla i personalgruppen tyckte men inte vågade säga.
Jag upplever dej som välldigt flat chef och du sticker huvudet i sanden eftersom du inte vågar ta tag i de tunga och svåra problemen. Jag som personal ska inte behöva berätta för en vikarie att hon upplevs som osäker och uppstressad och att hon har en attityd som inte funkar i vår verksamhet. . Jag har svårt att kommunicera med dej eftersom jag upplever att du inte tar in det jag säger och det känns som att det är en glasruta mellan oss och det har jag sagt till dej flera gånger tidigare. Jag blir som lillasyster och du blir stora syster när vi pratar och det rockar ju inte riktigt mellan oss och det nickade hon och höll med om. Sen sa jag till henne att det gör mej välldigt förvirrad när hon ger olika svar på samma fråga och att det då är bättre att hon är ärlig och säger att du inte vet men att du inte vet just nu men att du återkopplar till oss om senast 2 veckor. Att komma med olika svar skapar både irritation och osäkerhet i personalgruppen och det är ju bara onödigt! Och det tyckte kvinnan från personalavdelningen va ett riktigt bra förslag Det känndes sååååå skönt!! Jag skiter i hur det går på lönesamtalet, det verkar som att när man biter ifrån så får man mer respekt från chefen. Så det är nog mer så jag bör vara mot henne.
Det känns verkligen att jag har fått ett bättre självförtroende och jag blir tryggare och tryggare i mej själv och bättre och bättre blir det :0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar