Har den senaste tiden märkt av lite avundsjuka. Inte uttalad utan mer känt vibbarna av avundsjuka som osar bland vissa kompisar. Detta i form av att de aldrig frågar hur mycke jag har gått ner i vikt, utan bara lite ytligt hur går det eller hur mår du. Jag har i dag 200g kvar tills -25 kg prick och om det är så här nu, hur kommer det bli om yttligare 15-20kg när jag gått ner till min målvikt som är någonstans mellan 65-70kg. Ändå har jag varit jätte noga med att aldrig berätta hur mycket jag har gått ner om personen i fråga inte frågar för jag vill inte skryta (trotts att jag är stolt som faan) och jag vill inte liksom rub it in there faces! För jag vill inte att folk ska må dåligt för att jag nu äntligen lyckas! På ett sätt kan jag förstå att folk blir avundsjuka att jag går ner i vikt utan att göra något, vilket på ett sätt är sant, det är läkarnas förtjänst. MEN jag går mellan 2-4 mil i veckan + styrketräning 3 gånger i veckan så lite sliter jag allt! Speciellt en vän som själv kämpat med vikten i alla år. Jag försöker peppa och tycker hon är jätte duktig men jag känner ändå att det osar! Blir ledsen när folk som är mina vänner (det är visserligen inte många, men ändå) inte helhjärtat kan vara glada för min skull.
Men jag ska väll inte klaga för jag har fått otroligt mycke feedback och hejjar rop från människor som jag inte ens trodde brydde sig och det värmer så otroligt mycket!!!!
Nej nu slåss barnen i badkaret så nu är det over and out!
"Utan att göra något. .."? Att lägga sig under kniven o bygga om hela maginnehållet...det är att göra enormt mycket min vän. De som du känner "missunnsamhet" från ska du nog strunta totalt i. Min man är på kurs nu o igår berättade han att han har deltagare på kursen som berättade att hon opererade sig f 1 år sen o gått ner 55 kilo. Nu har hennes chef sagt t henne att sluta gå runt o le o vara så överdrivet lycklig för det kunde sluta med triangeldrama o elände på jobbet. Min man trodde inte sina öron. Så kan missunnsamhet oxå yttra sig.....
SvaraRaderaAnnepanne
Pussilussi goaste Annepanne! Det finns så mycke nötter så man blir alldeles förvånad i bland!
SvaraRaderaMen jag försöker att tänka att det är inte jag som mår dåligt, det är de som vräker ur sig massa dret som mår dret.
Kraaaam <3
Det är nog tyvärr ganska vanligt det där beteendet :( Folk i ens omgivning är van att se en som "tjockisen" och nu händer det något och vår självkänsla kanske växer i takt med att kilona rasar.
SvaraRaderaMen ja jag känner också att jag går ner bra utan att egentligen göra någon (men jag tränar också ganska mycket) och herre gud jag får ju äta hela tiden ;) kvällsmackan är guld värd, som bantare var man ju livrädd för den där kvällsmackan ;) Kram