Gode gud låt mej ALDRIG bli som min mamma!!!!!!

Det finns 2 personer som sårat mej varav en är min egen mamma! Vi har aldrig haft den där mamma dotter relationen. När jag var lite så var jag alltid själv ute och lekte medans mamma var inne, det va inte många gånger på sommaren som hon tog med mej ner till Lillängshamnen för att bada eller till älvkanten uppe i stugan. Detta för att HON inte tyckte det va kul!!! Hon köpte alltid kläder på ÖB vilket gjorde ju att jag stack ut som ett perfekt mobboffer, jag tror jag gick i 4 klass när jag fick mina första jeans (arvegods) Hemma lyssnade dom bara på ring så spelar vi och hallå trafikant. Så jag visste ju inte alls vilken msik som va inne! Mina föräldrar hade inga vänner som de umgicks med så mamma fick ju liksom ingen inspiration vad som va inne eller hur andra familjer hade det utan vi levde som i en egen liten bubbla då vi duschade en gång i veckan, gick i omoderna kläder och aldrig lyssnade på musik förutom dansband. Har alltid under hela min uppväxt och även sen jag flyttat hemifrån hört att jag är slarvig, lat och att det inte är någon idé att söka olika utbildningar eftersom jag inte kommer att komma in och det är ingen idé att söka olika jobb för jag har inte det som krävs! Först någon gång i vuxen ålder har hon sagt att hon älskar mej, det fick jag aldrig höra när jag var liten!! När hon sagt det nu så känns det ändå inte äkta. Det hade jag behövt höra oftare och speciellt när jag var liten. Hon påpekade ofta Ska du verkligen äta det, ska du verkligen äta så mycke. Min mamma klagade ofta på sin vikt. Min bästa kompis var underviktig och visserligen några år yngre än mej men jag kände mej alltid gigantisk. Så redan under lågstadiet blev jag medveten om att jag var tjock! Tjockast i klassen, tjockast i skolan!
Hon klagar alldid på att jag har stökigt, du är alltid så trött vilket hon sammankopplar med att jag är lat, inte att jag jobbar och sliter som ett jävla djur för att få allt att gå i hop med dagis tider våra olika scheman, studier, Hampus läxor, Hampus hockeyträningar, Hampus innebandy träningar, matcher osv osv. Har alltid kännt att jag inte duger till, att jag är fet och ful. Jag är enda barnet. Våra barn är hennes enda barnbarn. Vi ber bara om barnvakt när det verkligen har kört i hop sig, typ när båda jobbar och dagis är stängt eller om det är efter dagis tid. Vilket inte är så ofta, men jag känner att hon inte vill ha barnen hos sej. Hon skulle ALDRIG komma hem till oss och passa barnen för det är alldeles för jobbigt och den största anledningen är nog att hon inte kan med tvn. För det är det enda hon vill! Sitta i sin jävla lägenhet och titta på tv. När hon är barnvakt så går hon aldrig ut med barnen trotts att det finns en jättefin lekpark tvärs över gatan, sen gnäller hon på att dom är sååå jobbiga. Men no shit Sherlock!!!!! Gå ut med dom, dom är ju understimulerade för dom får ju bara vara inne och se på film. Sen det jag blir mest förbannad på så är det att hon favoriserar Ida och skiter i Hampus!!!!!! Detta har jag tagit upp med henne flera gånger! Men det blir inget bättre. Detta känner ju Hampus och han vill ju inget hellre än att bli älskad av sin mormor. Fy faan va ont det gör i mitt mamma hjärta!!!!!!!!!!!
Hon är hemma fru och hon har inga vänner hon umgås med. De enda hon pratar med är tanterna som är 80+ i trappuppgången. Det längsta hon går är från lägenheten och till Ica affären vilket är ca 100m, någon gång går hon ända till apoteket vilket är ytterligare 100m. Hon klipper själv sitt grå stripiga tunna hår, använder ingen bh, hon är överviktig och hon har på sig sina pyjamas brallor i bland när hon går och handlar. Det är så jag skäms när jag träffar henne.

I går tog det verkligen priset. Dagen innan hade jag suttit och pillat med att få ihop ett jobb schema så att jag får ut min arbetstid och så att vi ska slippa ha henne som barnvakt. Jag kollade på schema tavlan på jobbet innan jag åkte hem. Mmmm va gött ledig mån, tis, tor, fre.
På morgonen väcktes jag av att en kvinna i telefonen säger Hej va gör du? Sover harklar jag nyvaken ur mej. Du ska jobba nu! Säger hon. Jag trodde hjärtat skulle stanna!!!! Vi hade ju bytt!
Jag började gråta för jag visste ju att Jocke jobbade också i dag. Vart faan gör jag av barnen. Hade jag varit på vanliga jobbet så hade dom kunnat vara med, men jag skulle ju ha lillkillen och då går det inte alls. Jag gråter i ren förtvivlan och säger till min arbetskompis jaag får försöka lösa detta. Bävade för att min mamma skulle säga nej, det va ju hela 4 timmar. Oj va hemskt att behöva träffa sina enda barnbarn. Tack och lov sa hon ja, med lite motvilje. Fy faan vilken start på dagen!!!!!
Tack och lov slutade jag en timme tidigare än väntat! Så jag ringer för att berätta att jag är på väg, då hör jag på hennes tonfall att hon är skit sur. Hon fräser i telefonen att dom har fått lunch i alla fall. Öh ja klockan är 16.30 så det hoppas jag väll tänkte jag. Hon står ute och väntar på mej. Jag frågade om det hade gått bra. Så spänner hon ögonen i mej och säger Gör inte så här igen!!!!! Vad? Jag missade att jag skulle jobba!!! Du är så jävla slarvig!!!!!! På 20år har jag försovit mej en gång, det var när jag hade glömt att ändra klockan för sommar tid och det va innan vi fick barn så minst 10 år sen. Du kommer aldrig i håg nån ting. Men snälla du jag har ett helvete att få ihop ett schema så att du ska SLIPPA vara barnvakt. Jag gråter så tårarna rinner. Då börjar hon skratta åt mej och säger ja men det är ju ditt eget fel!!!

FY FAAN VAD JAG HATAR HENNE!!!!!!!!!!

Hon har under hela min uppväxt varit hemma fru med ett barn i en liten två rummare. Oj hon hade säkert mycket att hålla reda på! Hon har absolut ingen förståelse för hur det är att ha flera barn, jobba heltid och behöva tänka åt 4 personer + arbetsplanering på jobbet mm. Hon klagar alltid på att vi har dåligt ställt ekonomiskt under höst, vinte och våren. För hon fattar inte vad det kostar att bo i hus. Dom som bor i lägenhet behöver inte betala mellan 6000-8000kr i fjärrvärme varannan månad + el på 4000-6000kr var tredje månad + studielån, bil lån, barn försäkringar, villa försäkringar, hus lån och gud faan vet allt!!!!! Visst jag har lite kläd krediter mm, men jag tycker inte att jag förtjänar hennes utspel. För hon tror att jag fortfarande är som när jag var 17 år gammal och brände hela studiebidraget på kläder eller annan skit samma dag som det kom. Varför kan hon inte fatta att jag har blivit vuxen och att jag inte längre beter mej som att jag är 17år eftersom jag har ett ansvar för våra barn.

Detta är en stor anledning till att jag har valt att göra denna operation! Jag vill ju också helst sitta framför tvn och äta, men jag vill inte vara en sån mamma och därför tvingar jag ut mej och gör saker med mina barn för jag vill INTE bli som henne. Jag åker till badstranden så ofta det går för jag vet att barnen älskar  det trotts att jag hatar att visa upp mej i en bikini med mina gropiga lår som är fulla av åderbrock, men jag gör det för mina barns skull. Detta är nog grunden eller åtminstone en bidragade orsak till min övervikt och att jag i bland köper för mycket kläder och alltid vill att våra barn ska ha snygga, hela, rena kläder. Jag vill inte heller att Ida ska bli medveten om bantning el att man vantrivs med sin kropp. Nu är ju båda våra barn jätte smala men ändå. Jag vet att jag inte kommer bli som henne eftersom jag jobbar och jag berättar för mina barn varje dag hur mycket jag älskar som och jag peppar dom även om jag vet att dom inte kommer att klara vissa saker för jag vill inte att dom ska få känna det jag alltid kännt! Det som irriterar mej är att min mamma har berättat hur hennes mamma behandlat henne och hon har sagt exakt samma saker till henne som hon har sagt till mej, aldrig få göra något för det är farligt, ingen idé att du söker någon utbildning för du kommer ändå inte komma in osv. Hon gör ju samma sak själv. Hon om någon borde ju veta hur jävla ont det gör och vilka spår det sätter. Hon säger att hon hatar sin mamma, min mormor. Jag förstår henne för jag känner samma sak! Fattar inte hur en mamma kan säga och göra så mot sitt enda barn. Är hon så jävla bitter på sitt liv att hon måste ta ut det på mej eller är hon avundsjuk för att att jag har lyckats bättre än henne med mina 3 utbildningar, 2 barn och ett vackert hus, båt och husvagn?


Jag ska banne mej bli den mamma som jag är i huvudet så som jag vill vara, den busiga påhittiga mamman och det ska bli skönt att slippa känna sig begränsad av min kropp!!
Bort med energi tjuvar som får mej att må dåligt som tar ut på andra att dom själv är bittra!