onsdag 6 oktober 2010

Man ska inte gå och vänta på den stora lyckan, för då missar den lilla som finns varje dag!

Sitter nu och väntar på att min goa vän ska ringa eller smsa och berätta vad dommen blev. För ca 2 veckor sedan masserade jag min vän och medans hon låg på mage märkte hon att det va något i hennes ena bröst som gjorde ont. När hon började känna så upptäckte hon att hon hade faktist en stor knöl på ena sidan av bröstet som sträckte sig ända till armhålan. Det kanske har blivit en inflammation i mjölkgången försökte jag skoja till det, men vi tänkte nog samma sak båda två! Kan det vara bröst cancer? Hon ringde till Vårdcentralen och fick en tid några dagar senare. Där trodde dom att det ev kunde vara en inflammation med var. Har väll aldrig blivit så glad för var. Hon fick en remiss till mammografi en vecka senare. Där syntes det tydligt att det var en stor knöl och hon fick göra en biopsi. En vecka senare (i dag) har hon fått tid hos kirurgen för att få provsvaren och hur de ev ska vidare. Vi båda läser till USKA på distans och min vän läser just nu om cancer och då inser hon att hon har ju faktist haft flera av symtomen i flera år men när hon sökt för dessa så har sjukvården bara bagitelliserat det hela och skyllt på både det ena och det andra ex att det blir så efter att man fött barn mm. Hon har fått massor av hormoner för bla sin endometrios (el hur det nu stavas) och för att hon skulle genomgå en provrörsbefruktning. Detta kan ju också starta en cancer. När något sådant händer blir man faktiskt tacksam för det liv man faktiskt har, även om mannen är sur som en citron och barnen bråkar så håret flyger. Men jag är i alla fall frisk och jag lever.  Hoppas hon snart ringer och säger att det är ingen fara!!! Knölen är inte cancer. Snälla ring någon gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar