Nu har jag berättat för min chef! Å jag trodde hon skulle dö!!!!
Det är en lite speciell situation på mitt jobb för jag och en kollega är en liten arbetsgrupp i vår stora arbetsgrupp eftersom bara vi två tar hand om en speciell vårdtagare vilket gör det välldigt sårbart eftersom jag kommer vara borta i 3-4veckor efter op om jag nu inte får några komplikationer + 6veckors semester. Yttligare en från stora personalgruppen var på väg in i vår mini grupp vilket gjorde att jag tänkte vänta med att berätta för min chef fram tills jag skulle få veta exakt op datum eftersom det inte skulle bli lika sårbart för då var dom ändå två. Nu drog sig han ur och då kände jag att jag var tvungen att berätta för vår chef eftersom det snabbt måste in yttligare en till i vår mini grupp och denna person behöver gå bredvid i minst
3-4månader. Eftersom det nu bara är 4-6 månader kvar tills jag ska opas så måste en person till in NU!!
eftersom det kan komma välldigt mycke dumt och ogenomtänkt så har jag märkt att man får en bättre respons om man mailar. Så jag mailade till min chef, sen ringde jag den andra personen i minigruppen och hon skulle direkt ringa till chefen och föreslå vilken den 3 personen i mini gruppen skulle bli, jag skrev samma förslag i mitt mail. Jag bad min kollega ringa tillbaka till mej så jag fick höra hur hon tog det.
En stund senare ringde min kollega och berättade att chefen hade fått lätt panik och sagt att detta så jag INTE komma. Hon hade nog just börjat andas ut eftersom det inte var längesen jag skolades in på vårdtagaren, och hon hade kunnat släppa detta för allt flöt på bra. Så hon fick smått panik!!!!
Men jag får ju dåligt samvete för precis allt så jag mådde ju skitdåligt att min arbetskompis kommer få dra heeeela tunga lasset under hela 10 veckor!!! Men då sa hon något som jag VERKLIGEN behövde höra:
- Du ska INTE ha dåligt samvete för detta är något som vår chef får lösa!! Både du och jag har föreslagit en lösning så nu ligger det hos henne. Å det va helt otroligt skönt att höra!!! Speciellt eftersom jag i några veckor inte kännt samma eufori som jag kännt innan över att jag ska göra denna operation och jag har inte förstått varför!!! Men när min kollega sa så så insåg jag att jag har gått och oroat mej så för hur verksamheten ska lösas! Men nu när det gått en vecka så känns det såååå mycke bättre och jag känner samma extas över att det snart är min tur att opereras!!!
Pratade förra veckan med en gammal arbetskompis från ett tidigare jobb som har gjort en GBP op om hur det går för hennes dotter eftersom hennes dotter också står i kö för en GBP op och hon fick sin remiss skickad i juni, altså 2 månader innan mej. Hon ska redan den 28-29 februari gå sin 2dagars kursen uppe i Torsby :0) efter den kursen så är det max 1-4månader tills det är dags för operation
Detta gör att det borde vara dags för mej att gå 2dagars kursen i april och eftersom man oftast får kallelsen ca 4 veckor innan så borde det dimpa in en kallelse i mars. Å mars är det ju om en vecka EXTAAAS!!!!!!!
När man räknar så känns det VERKLIGEN mycke närmare till operationen!!!!
Å jag hoppas att min sjukskrivning och semester avlöser varandra för då är jag ledig i 10 hela långa sköna veckor då jag får lära känna min nya lilla mage och bara njuta och mysa med familjen. Som grädde på moset så kommer mannen vara ledig och detta är vår första sommar när både han och jag har semester sen sonen föddes för 10år sedan. Så jag hoppas att det blir en jätte fin och varm, härlig sommar med massor av utflykter med båten med låånga dagar på stranden, då får vi köpa en ny stor kylväska så alla mina mellisar får plats eftersom jag ska äta varannan timme :0)
